Not Quite - ett levande företagscentrum

Vindskydden “Själaskjulen”, ritade av arkitekt Per Nadén, är en av många produkter på Not Quite i Fengersfors.
Foto: privat

För de flesta är kanske Fengersfors bruk synonymt med Not Quite - det konstnärskollektiv som är aktivt på bruksområdet sedan snart tjugo år. Men i själva verket är Not Quite bara en av många aktörer som finns här. Allt som allt finns idag drygt trettio företag (allt som allt är det 34, och kanske drygt 45 personer som jobbar, lite varierande över säsongen) och aktörer på bruksområdet. Surdegsbageriet Brukets godaste är känt för många.

Inne på det gamla brukskontoret sker bland annat formgivning och tillverkning av slitstarka och välskräddade arbetskläder. Företaget KNEG brukskläder tillverkar en kategori kläder de själva tyckte saknades på marknaden, och säljer dem nu i byggnadsvårdsbutiken Brukets Färg, som också finns på området. En bit längre upp ligger det nystartade Bruksbryggeriet, som levererar ölsorterna Kalasstrumpa, Tokskopa och Plättlätt till lokala restauranger, för att nämna några.

Med den nystartade ekonomiska föreningen Den kontinuerliga kokaren skapas nu en gemensam organisation som samlar företag och aktörer för att arbeta med platsutveckling och innovation på bruksområdet.
 
–En förhoppning är att kunna vidareutveckla bruksområdet så att ännu fler väljer att etablera sig här. Platsen och sammanhanget är fantastiskt, men lokalerna kommer ikapp gällande komfort och utrustning, säger Ola Andersson som är vice ordförande i den kontinuerliga kokaren. 

Namnet kommer från den massakokare som installerades på bruket 1946 - världens första kokare för pappersmassa med kontinuerlig drift. Denna stora innovation lockade studiebesök från hela världen, och länge låg Fengersfors bruk i täten bland industriell utveckling. Även om pappersindustrins tid nu är förbi sedan länge, ville föreningen ta fasta på hur bruket alltid varit och ska fortsätta vara en plats för innovation och nytänkande.
 
Idag finns unika företag med spetskompetens inom en rad områden. Närheten till Stenebyskolan, med utbildningar på kandidat- och masternivå inom metallhantverk, trä och textil har såklart betydelse. Smedjan på Stenebyskolan lär till exempel vara den bästa i norra Europa, och attraherar långväga studenter.
 
– Det är unikt för Sverige att ha så nära till en akademisk miljö ute på landsbygden. Det ger en jättepotential för synergieffekter och utveckling, säger Ola som själv utbildat sig inom möbelsnickeri där efter många år som systemingenjör och projektledare i jättekoncernen TetraPak. Utbildningen ledde också till att han lämnat Malmö för att bosätta sig i Fengersfors.

Under sommaren har det första av två planerade arkitektritade vindskydd kommit på plats ute i den dalsländska naturen. En idé som Ola Andersson utvecklat och genomfört med DANO som beställare - en ideell förening för markägare, kanotuthyrningsföretagare samt kommuner inom sjösystemet Dalsland Nordmarken där syftet är att främja kanotturismen genom att tillhandahålla och serva sjönära lägerplatser i naturen. Vindskydden, som fått namnet Själaskjulen, är inspirerade av enkla stugor kyrkan för länge sedan hade för vandrare och handelsresande längs pilgrimsleden.’

– Förhoppningen är att kunna bidra till en ökad attraktivitet för sjösystemen i Dalsland, och bygga vidare på landskapet som besöksmål. Kanske spiller en sån här sak också över på hotellnätter och annat, säger Ola.
 
Just rollen som entreprenör och projektledare - den där som får saker att faktiskt hända - är något Ola Andersson ser att han kan bidra med när man nu tar ett nytt kliv i utvecklingen av bruket.

– Vi behöver få till långsiktiga villkor för att etablera verksamheter här. Genom en organisation som kokaren finns en möjlighet att förändra, det finns en väldig kraft i det.
 
I sin tidigare roll med utvecklingsarbete av förpackningar på Tetra Pak var Ola Andersson ständigt på resande fot - ofta i Kina och Brasilien, två av företagets största marknader. Steget därifrån till att nu bo i lilla dalsländska Fengersfors med verkstadsplats på bruket kan tyckas långt. Men på ett sätt är inte skillnaden så stor menar Ola.

– Det är människor man har att göra med överallt. Likheterna överväger olikheterna. Den stora skillnaden är att det känns mer hållbart och motiverande att jobba såhär, i det småskaliga och lokala, säger Ola Andersson.