Strandbron i Nybrogatan

Vid islossningen i Åmåls-älven år 1902 förstördes den gångbro i trä, som ledde över älven vid Etna gjuteri. Etna gjuteri låg på tomt Mörten 2, där nu ett alldeles nybyggt hyreshus nu ligger. 

Stadsfullmäktige ville bygga upp bron igen, eftersom förbindelsen nu var bruten mellan de västra stadsdelarna på bägge sidor av älven. Men ägaren av Etna gjuteri ville absolut inte ha någon bro över sin tomt, så saken fick bero i väntan på utredning var man bäst kunde lägga en ny gångbro.

Stadsfullmäktige beslöt att i stället anlägga en mindre träbro i samma riktning som den nya gata som skulle komma att tas upp alldeles förbi Strands snickerifabrik. Nuvarande Nybrogatan.

Brandchefen och maskiningenjören Thorvald Köhlin inkommer med en skrivelse till Stadsfullmäktige den 9 juli 1903 om att en ordentlig körbro i Nybrogatan är nödvändig, för att säkerställa brandkårens eventuella utryckningar till västra stadsdelarna på söder och kvarteret Stakelyckan. Denna bro kunde byggas i samband med att nya vattenledningen drogs.

Stadsfullmäktige beslöt att tillsätta en utredning där man skulle ta reda på om bron verkligen behövde nybyggas eller kanske bara repareras.

År 1915 anslog Stadsfullmäktige 200 kronor till förberedande arbete med att anlägga nya bron och man skulle börja med att påla för brofästena på var sida ån.

Ett förslag till en helt ny körbro upprättades samma år av vattenledningsförman Anders Norling. Stadsfullmäktige översände ritningen till ingenjören och brokonstruktören Gustaf Cervin i Stockholm för sakkunnigt utlåtande och kostnadsförslag.

Enligt denna ritning skulle bron ha en bredd av 9,3 meter mellan långbalkarna och 18 meters längd. Kostnaden skulle utgöra 8.000 kronor under förutsättning att virke kunde tas från stadens egna skogar. I annat fall skulle kostnaden bli 9.260 kronor.

Stadsfullmäktige ansåg att man i sammanhanget även borde ta hänsyn till den estetiska synpunkten och man beslöt till slut att anta Gustaf Cervins förslag.

Dock vill byggmästare Larsson minska bredden till 8 meter och längden till 16½ meter. Ärendet överlämnades till Drätselkammaren för behandling.

I en skrivelse till Stadsfullmäktige den 12 december 1917 påpekade brandchefen Axel R. Olsson och vice brandchefen Axel E. Stenbeck att vid åtskilliga tillfällen hade det varit på tal om en ny brobyggnad över Åmålsån, i Nybrogatan, men ärendet har fått bero.

De skriver också att den provisoriska spång som byggts över Åmålsån vid Strands snickeri inte är tillräcklig stark för att forsla de tunga eldsläckningsfordonen över, vid eventuell brand i de västra delarna samt i snickerifabriken Strand. Vägen runt Kungsgatan och Hjältegatan tar 20 minuter längre än det skull ta över en ordentlig bro.

Stadsfullmäktige uppdrog åt Drätselkammaren att gå i författning om utförandet.

1920 går Drätselkammaren ut med ett förbud mot körtrafik över bron vid Strands snickeri och utfärdar ett vite om 25 kronor för varje överträdelse av bestämmelsen.

Drätselkammaren skriver till Stadsfullmäktige den 20 december 1922 att de ska låta verkställa en utredning om lämpligaste sätt att uppförande av körbro över ån vid fabriken Strand.

1 mars 1923 - Drätselkammaren beslöt att vidta förberedande utredning av från Stadsfullmäktige remitterat ärende angående byggande av bro över ån vid fabriken Strand och uppdrog i samband därmed åt lantmätaren Berggren att göra en skiss över området vid den blivande bron, och på den markera Bergslagsgatans bredd och höjdnivå vid ån.

17 januari 1929 - Anbud inkom från ingenjör Baltzar von Platen, där han erbjöd sig att i överensstämmelse med åtföljande ritningar och för en summa av 26.000 kronor utföra den beslutade gatubro över Åmålsån i Nybrogatan.

Drätselkammaren beslöt att anta ingenjör von Platens anbud.

 

Bron skulle utföras i betong i enlighet med gällande normal-bestämmelser, fastställda av Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen, och bestå av armerade betongbalkar och platta, upplagda på två stenbeklädda pelare på pålgrund. Körbanan skulle beläggas med asfalt.

 

För den arkitektoniska utformningen skulle en sakkunnig arkitekt konsulteras och vid arbetets utförande skulle fackkunnigt folk från orten i möjligaste mån anlitas.

 

I augusti 1929 invigdes bron.