Radonkunskap

 

Radon är en färg- och luktlös gas som bildas vid spontant sönderfall av vissa radioaktiva grundämnen. Sönderfallskedjan börjar med uran, går via bl a radium till radon som i sin tur sönderfaller i de s k radondöttrarna, som är radioaktiva isotoper av bly, polonium och vismut. En alternativ kedja börjar med torium och ger en annan radonisotop, ibland kallad toron (SOU 2001:7). 

Vid radonets sönderfall utstrålas i huvudsak alfastrålning, medan det vid sönderfall av radondöttrarna utstrålas såväl alfa-, som beta- och gammastrålning.  Alfastrålningen har kort räckvidd, dålig genomträngningsförmåga och stoppas till största delen av hudens hornlager. När radondöttrar som andats in och fastnat i lungorna sönderfaller kan dock de mer oskyddade lungepitelcellerna skadas av alfastrålningen. Även betastrålningen har kort räckvidd och skadar framförallt då strålande partiklar kommit in i kroppen. Gammastrålningen har däremot mycket lång räckvidd och stor genomträngningsförmåga.  Dessa typer av strålning är alla joniserande och kan ge skador på cellernas DNA, vilket kan leda till cancer.

Radonhalten i luft och vatten beror ursprungligen på berggrundens och jordarternas uraninnehåll. Jordluften innehåller radon som avgått från mineralkornen i marken. Halten av radon i jordluften på ca 1 m djup ligger normalt mellan 4000 och >1 miljon Bq/m3. Det betyder att även jordluft från lågradonmark (<10 000 Bq/m3) som läcker in i ett otätt hus kan ge upphov till radonhalter högre än 400 Bq/m3 inomhus. Det krävs dock att marken under byggnaden är luftgenomsläpplig och att volymen jordluft som transporteras in i byggnaden är stor.

Stenbaserade byggnadsmaterial avger radon till inomhusluften, vanligen i små mängder. Den uranrika alunskifferbaserade blåbetongen som tillverkades mellan 1929 och 1975 avger dock betydande mängder radon och är en vanlig källa till förhöjda halter (SOU 2001:7). Blåbetong har använts vid byggandet av ca 300 000 bostäder i Sverige (SOU 2001:7), och antalet bostäder med radonhalter >200 Bq/m3 uppskattas uppgå till närmare 400 000 (Boverket 2003).

I vatten fås problem med höga radonhalter framför allt i brunnar borrade i bergarter som graniter och pegmatiter där uranhalten kan vara hög. I grävda brunnar är radonhalten vanligen betydligt lägre än i borrade brunnar, och i ytvatten är radonhalten låg (SOU 2001:7). Vid användning av radonhaltigt vattnet avgår en del av radongasen till luften. Vid en radonhalt på ca 1000 Bq/l vatten avgår en mängd som ger ett bidrag på ca 100 Bq/m3 till inomhusluften.

Hälsorisker

Institutet för Miljömedicin (IMM) presenterade 1993 en epidemiologisk undersökning av sambandet mellan radon i bostäder och lungcancer (Pershagen m fl 1993). Resultatet visade att det föreligger ett samband mellan radonhalt i bostaden och lungcancerrisken, framförallt för rökare. Riskökningen för icke-rökare är inte statistiskt säkerställd. IMM beräknade att årligen är ca 400 (ca 15 %) av lungcancerfallen radonrelaterade, men bedömde att detta var en viss underskattning.

Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) gör bedömningen att ca 500 lungcancerfall per år beror på radon i bostäder (SOU 2001:7). Bedömningen grundades främst på IMM:s undersökning från 1993 (se ovan). Man konstaterar vidare att radonsänkande åtgärder i alla bostäder med radonhalter >400 Bq/m3 kan förhindra upp till 150 dödsfall i lungcancer per år. Genom att sänka halterna i bostäder med halter mellan 200 och 400 Bq/m3 skulle ytterligare ett femtiotal dödsfall kunna förhindras. För beräkningarna gäller att radonhalten efter åtgärd sänkts till ca 100 Bq/m3.

Förtäring av radonhaltigt dricksvatten beräknas orsaka några få dödsfall i cancer per år, medan radon som avgår från vatten till inomhusluft årligen kan orsaka några tiotal dödsfall i lungcancer. Underlaget i fråga om riskerna med radon i vatten är dock bristfälligt (SOU 2001:7). 1999 presenterades en rapport där litteratur om radon i luft och vatten studerats (Risk Assessments of Radon in Drinking Water, genom SSI 2000). Rapporten lade fram nya dosberäkningsmodeller, och resultaten tyder på att risken vid förtäring av radonhaltigt vatten kan vara mindre än man tidigare trott. Dock är underlaget fortfarande osäkert.

En omräkning av SSM:s nuvarande bedömning på ca 500 radonrelaterade lungcancerfall per år i landet visar att drygt 80 personer av Västra Götalands läns 1,5 miljoner invånare årligen drabbas.

Mätning av radon

Mätningarna ska utföras under eldningssäsong (normalt 1 oktober till 30 april) för att vara tillförlitliga. Den vanligaste metoden är spårfilm. Du beställer då radonmätare (dosa med 6 cm diameter) via kommunens miljöenhet eller direkt från ett mätlaboratorium och placerar ut dem enligt anvisningarna i minst två rum.

Enligt SSM:s ”Metodbeskrivning för mätning av radon i bostäder”, i 2005:01, ska mättiden vara minst två månader, ju längre tid desto noggrannare mätning. Du ska leva precis som vanligt under mättiden. När mättiden är slut skickar du tillbaka radonmätarna till mätfirman tillsammans med ett protokoll som du fyllt i. Efter några veckor kommer sedan mätresultat med posten. Utförligare beskrivning av hur mätning av radon bör ske finns i rapporten "Metodbeskrivning för mätning av radon i bostäder”, i 2005:01.

Mättiden är viktig

Det riktvärde vi har för bostäder i Sverige avser ett medelvärde för hela året. Därför är det viktigt att mäta under en relativt lång period. Radonhalten varierar nämligen ganska kraftigt både under dygnet och med årstiderna. Variationerna beror bland annat på temperatur- och vindförhållanden, hur ventilationssystemet fungerar och hur ofta du vädrar.Skulle du behöva en mätning snabbt för att få ett ungefärligt värde, om du t.ex. ska köpa hus, så finns det också några snabbare metoder med mättider mellan två dygn och två veckor. En mätning under en kort period är bara rådgivande och kan inte användas för något myndighetsbeslut som t.ex. radonbidrag.

Vid mätning av radon i flerbostadshus rekommenderar SSM att mätning sker i ett visst urval av lägenheter för att få en bild av radonsituationen i fastigheten. Mätningar bör ske i alla lägenheter med direkt markkontakt, d.v.s. där det inte finns källare under bostaden. I högre belägna plan bör mätning göras i minst en lägenhet per plan och mätningar bör täcka minst 20 procent av lägenheterna i de högre belägna planen. Mätning bör göras i de lägenheter som angränsar till hiss- eller ventilationsschakt eller andra utrymmen som går vertikalt genom fastigheten eftersom markradon kan ta sig upp genom sådana utrymmen.

Mätningar av vatten

Det enda sättet att ta reda på om dricksvattnet innehåller höga radonhalter är att göra en analys. Det finns flera olika metoder, men de måste utföras på rätt sätt för att resultatet ska vara pålitligt. Vattnet måste vara friskt, inte ha stått i rören någon längre tid och man måste se till att radonet inte får tillfälle att avgå till luften när provet tas. Man måste också ha en specialflaska att ta vattnet i för att radonet inte ska försvinna ut genom flaskan.

Ta reda på varifrån radonet kommer

Om du konstaterat förhöjda radonhalter i ditt hus måste du ta reda på var radonet kommer ifrån, för att kunna åtgärda problemet på rätt sätt. Sådana mätningar kan utföras ganska snabbt av konsulter. Med hjälp av mätinstrument avgör de om radonet kommer från byggnadsmaterialet. Om inte, kontrollerar de om vattnet kan vara orsaken, hur huset är konstruerat, hur ventilationen ser ut, vilken mark det står på mm. De kan också mäta var eventuell jordluft läcker in i huset. Med dessa mätningar, sin kunskap och erfarenhet som grund föreslår de sedan åtgärder som sänker radonhalten under riktvärdet, 200 Bq/m3.

Mer information om vilka åtgärder som kan t.ex. vidtas finns på Strålsäkerhetsmyndighetens hemsida





Sidan uppdaterades 2016-09-12

Synpunkter på sidan?